Kötthand och djungelsving

Ytterligare en dag i Nybroskogarna Henke krossade Djungel George 7B medan jag inte ens kunde etablera. Ett överhängande hälkroksproblem.

Jag blev lite surmulen inför detta nederlag och vi for vidare till två problem som ligger i närheten. Julpyssel 7B och Duga 7A. Duga visade sig vara riktigt trevligt (dock en uteslutning). Höftrull och hoppflytt och hälkrok. Mycket roligt.

Julpyssel är mindre trevlig. Ett "Ett-flytts-under" från en slopramp med hög fot. Efter några försök fick vi dock till och kunde etablera och skicka upp. Flera gånger var vi uppe och höll på toppjuggen men vi orkade inte hålla.

Stenen i Nybro är vass. Min högra hand ser ut som ett paket med rå köttfärs. räknade till 12 blödande sår. Detta är ju riktigt bra då jag ska till kjuge om några dagar. Där lär jag inte behöva fräsch hud.

[edit: Henke klättrade tydligen bara avslutet på Djungel George, då det är sittstart för att hålla 7B. Vänta er revansch till våren.]

Nybroklättring

Efter en hel julvecka fylld av snö fick vi äntligen uppehåll och jag kunde ut i Nybroskogarna. Henke slöt upp och vi bestämde oss för att börja projektera lite på ett problem som Poa satt upp: Swing it magistern 7B.

Jag har ätit ca 200kg sill den senaste veckan och det blir man tydligen stark av. Både jag och Henke skickade iväg detta mycket fina problem på mindre en än timme. En underbart vacker sten och kul klättring.

Imorgon bär det iväg ut i skogen på nytt, i en huvudstupa jakt på nya njutproblem.

Umeås näst coolast problem

Jag kan hitta till Skravel2 i sömnen!
Nej. Det kan jag inte. Knappt i vaket tillstånd med världens största ficklampa.
Efter drygt en timme ställde vi oss aningen förvirrade och började surfa på internet med Simons supermobil. 20m bort låg Mobilization-blocket men det hade vi inte en aning om.
Nåväl vi hittade till slut och om någon av er får för er att ta en runda ut till Skravel2 så följ för Guds skull inte den upptrampade stigen.

Väl där fick jag repetera umeås näst coolaste problem(bara Bermudatriangeln är snyggare): Den underbara Björnkram, ackompanjerad av en underskön stjärnhimmel och tallhed i vackraste vinterskrud. 

Livskvalité!  

Ljusbubblan2000

Det har förekommit önskemål om en närmre beskrivning på Ljusbubblan 2000.

Lampor:
-2st 24W LED-lampor .
-1st 6W LED-lampa i princip samma som den här men för 12V.
-Batteriet är ett 12V AGM batteri 18Ah
-Laddare till batteriet. 
-Stativ från biltema.
-Verktygslåda för montering Clas Ohlson.
-Kabel ca 15m från biltema. (här är Ljusbubblans enda svaghet då jag specifikt bad om en kabel som inte blir likstel i minusgrader. Den jag köpte skulle klara det men icke. Om ni ska bygga ihop något liknande så kolla upp det extra noga för likstel kabel är mycket otymplig.)

Vikten landar under 10kg och är väldigt smidig att bära in till klätterstället.

Den sammanlagda strömåtgången beräknas bli 4,3A/h. Den mindre av lamporna står för 0,7A.
I ultimata förhållanden ger detta en brinntid på ca 4,2h. Jag testade att ha på lamporna i 4h inomhus och de lös fortfarande då jag inte orkade testa längre. 
 
Då en av lamporna är monterad utanför lådan så går denna att använda som ficklampa på in/utmarch. Den är dessutom kopplad till en egen strömbrytare separat från de två större lamporna. Detta gör att den mindre lampan kan vara på under hela sessionen samt in/utmarch och de stora lamporna kan tändas endast under klättring. Detta för att dra ner på batteriförbrukningen.

Nedan två bilder på skapelsen. Lägger även ut en liten film där Ljusbubblan 2000 jämförs med Primus ljuslykta.

Tillägg:
Pris: lampor ca 2300kr
       batteri +laddare ca 1100kr
       stativ, krympslang, polskor, kabelskor, kabel, verktygslåda, strömbrytare, relä, 10A säkring, mm ca 900kr
sammanlagt: ca 4300kr

Simons vinterskalp och grymmebelysning

Mörk låg skogen i vinterns hand.
Endast en bubbla av ljus där brann.
I bubblan klättrade Simon likt aldrig förr.
Envetet knackande på Girons dörr.

I det upplysta låset en häl han placerar
och Hipp hipp hurra hans frusna läppar skanderar
då dörren av granit öppnas och sprider
ett tick tick, in i 7B-gänget han skrider.


Simon har sett grymmestark ut hela hösten och mycket välförtjänt fick han igår kväll skriva in sin första 7B i sin lilla tickbok. Giron, belägrad av is och mörker kapitulerade efter anfall av brännare, klubbens nya ljusanläggning och Simons krossarfingrar. Grattis Simon.

Det lilla kvällspasset i Håkmark var elddopet för klubbens nya belysningsannordning och jag tänkte ta mig tillfälle att presentera det lite närmre.

Belysningsanordningen(från och med nu kallad Ljusbubblan 2000) består av tre LED-lampor kopplade till ett AGM-batteri.
Tillsammans ger lamporna ca 4000lumen vilket enligt försäljaren ska motsvara ca 4st standard extraljus till bil. Skillnaderna är dock att dessa i motsats till extraljus har en vidare spridning av ljuset samt att de drar snuskigt lite ström.

Att det drar så lite ström ger möjligheten att använda ett litet batteri ca14Ah. Ett mindre batteri innebär mindre vikt och hela kalaset hamnar på under 10kg i vikt och är i form av en verktygslåda(allt får plats i denna utom ett av stativen) mycket enkelt att ta med sig. Under test inomhus har lamporna lyst i över 4h utan att ens börja falna och under gårdagens utomhussession med -10grader så höll de hela passet dvs ca 2,5h utan att visa tecken på att bli trött.

Ljusbubblan 2000 går dessutom att använda som världens största ficklampa då lamporna är kopplade till två olika strömbrytare och den mista av lamporna monterad på verktygslådan. Detta underlättar ut/in-marchen betydligt.

Är ni medlemmar i UKHK och är buldersugen trots vintermörkret är det bara att låna.

stilstudie kalle

För att hjälpa min kära RamboKalle så klippte jag ihop en stilstudie i hans försök att knäcka greven.

Det har själv hjälpt mig så kanske skiner en liten detalj uppenbar för någon där ute på världsnätet.

Själv så ser jag inte mycket skillnad på Kalles och mitt sätt förutom det uppenbara att jag tar greppet innan skicket längre ner. Kanske har jag även lite mer vinkel på vänsterbenet, mer tyngd på det benet verkar det vara.

Jämförelsen mellan när Kalle startar längre upp(klippet till vänster)och klarar flyttet går det att se att han trycker höger axel närmre väggen. Men han börjar också mycket högre upp innan han skickar.

Något mer?


Måste även understryka hur skönt det var att sätta Giron med att återanvända ett tidigare filminlägg jag gjorde för knappt ett år sedan. Det talar sitt tydliga språk om hur skönt ett skick kan vara.

JAAAAAA!!!

Efter en tidsålders misslyckaden på Giron 7B i Håkmarks så satt den plötsligt. Jag är in i själen lycklig över att lägga denna nemesis bakom mig.

KalleYoga som har haft en galen sändarsäsong(Kuniochi, Björnkram, Bermudatriangeln, Giron osv) arbetade på det enda problemet som gett honom värdigt motstånd: Greven 7B. Men flyttet upp till krimpen vill inte ge med sig. Han satte dock vid upprepade tillfällen flyttet med högstart.

GangsterSimon var som vanligt grottmänniskostark och flög gång på gång förbi de hårda flytten på Giron men panikerade på uttoppningen. Simson min Simson, sändargaranti nästa gång.



Nu är det tusen ton snö ute och jag har köpt månadskort på IKSU. Tvivale.

Köttleden som blev fin

Har mången gång köttat handen blodig med beta alá Henke. Men köttiga händer är inte roligt och hörde talas om en lite mer sofistikerad variant med hög fot. Mycket trevligare.

Dagens behållning var dock två stycken uttoppningar på Kunoichi. FÖrst Kalle som la sig platt på mage, låg där i 30s innan han samlat sig nog för att kliva upp. (kalle fortsätter alltså sin makalösa sändarparad.).

Sen var det dags för Eje att ta sig an problemet. LIte tidigare på dagen fällde han orden:"äh jag behöver inte testa uttoppningen, kommer jag bara dit så kommer jag aldrig att falla.". Nåväl ni fattar kanske vad som komma skall. Utan problem tog han sig förbi slabbarna men sen började det stånkas och stönas och testas hit och dit för att till sist dra i backen.
Dessa två sälar på toppen hade varit högkvalitativ vällust om det bara fastnat på film men tyvärr, bandet hade utan att meddela rullat klart.

Roligt var det iaf.

Jag fortsätter min exposé i hur man kan göra långfilm med kortmaterial. Denna presenterar jag extrem slowmotion.

RamboKalles slakt

han går under många namn. RamboKalle, Vildmarkskalle, PullupKalle, och nu för tiden även YogaKalle. Inte nog med att han har många alias, han börjar även bygga på sig ett imponerande ticklista. Bara några veckor sedan satte han sin första 7b sport. Idag var det dags att hämta ut lönen för alla en-armspullups magstyrkepass: Bermudatriangeln 7B.

Detta firar jag med att lägga ut ännu en film på detta Umeås finaste problem(tack hasse för idén om att ägna hela min häpnadsväckande långklätterfilm åt ett enda problem. En gång framlänges, lite slowmotion och en gång baklänges även på detta klipp, addera det med förra klippet på Bermudan och hokospokos så är det en långfilm. Vackert.)

Nu är det igång!

Buldrigen har gått trögt och jag tappade fullständigt intresset för klättring. Bestämde mig för en veckas klättersemester dvs ingen klättring på en hel vecka.
Det gav resultat och klättersuget är tillbaka med bravur. Anledningen är ett problem jag tidigare inte testet: Bermudatriangeln i flurkmark. En långt problem 11flytt tror jag. Hyfsat jämna flytt. och så är det snyggt också! Det har allt helt enkelt. Det blir mitt höstprojekt.

Henke projekterade på Breaking the Surface och det är snubblande nära. Dessutom fick jag mycket filmat till min grandiosa klätterfilm till vilken jag precis börjat samla material. Men fram till dess premiär så fortsätter jag att lägga ut lite småklipp som inte kommer med i den fantasiska långfilmen.

Sändarfest på TKAK

Det började med Kalle som utan omsvep sprang upp för Unforseen Consequences 7b, och stack därmed hål på sitt mål för säsongen(7b på bulder eller rep). Kalle har länge varit apstark men han börjar bli mer och mer teknisk. Det måste vara morgonyogan.

Sen var det Markus tur. Unforseen Consequences. Lika stabilt som ovanstående klättrare. Markus har denna säsongen blivit gruvligt stark och att han inte klättrat hårdare än 7b är helt enkelt därför att han inte försökt.

Tredje man ut var Andreas. Dira Nessesita rök all världens väg. Att Andreas är den som klättrar snyggast av oss(det säger inte mycket men faktum är att han klättrar snyggare än typ... alla) det visste vi redan, men hans svaghet har varit att han är lite led-feg. Denna feghet har dock på senaste tiden varit som bortblåst och han ångar av självforstroende. Detta är en klättrare med överkapacitet för 7b. 7c är snarare rätt grad för mr Static.

Sist ut kom jag. Ecstasy var målet. Målet uppfyllt. Krävdes dock två försök då jag föll på den lilla krimpen från vilken jag klipper ankaret. Retligt. Men nu är den klättrad och med den alla 7b:s på Tkak. Jag spår i mig själv en lysande framtid med 7c nästa säsong.

Och så ytterligare ett repklipp där man ser mer rumpa än någonsin. Dessutom verkar det vara en full dansk med munnen full av rödpölsa och Parkinson som har filmat. men det gör inget för det är så fint klättrat.

Bulderpremiär o Mr Långarm

Nu är buldersäsongen invigd på riktigt. Har visserligen varit ute och fikat lite vid bulderställena innan men igår gjordes de första nöten. Utvalt problem: Kunoichi 7A+.

Jag hade inte en chans. Har glömt hur man gör. Har även glömt hur mycket hud som äts upp. tacka vet jag rep. Kalle däremot doftade testosteron då han var nära att få till Kunoichi..

Dagens stora behållning var dock invigningen av min lilla leksak som jag byggt senaste dagarna. Klätterfilmen är het här uppe i Umeå nu. Jag är inte sen på att hänga på trenden och sopade ihop en kamerakran.

Principen är mycket enkel:
- ett 4m långt aluminiumrör.(tack Dag)
- ett stativ.
- Ett kullager
- lite mutter och beslag.
- motvikt(i form av väska och 10kg tung sten)
sen är det bara att röra om lite i grytan och sen är det klart.

Min lilla skapelse led dock av några barnsjukdomar. Ex måste motvikten justeras då väskan hänger ner för mycket och går i marken när kranen går för högt. Någon som sitter på en 10kg alt 5kg skivstångsvikt?

Nedan finns ett litet klipp från testet.

Henke brinner

Det var upplagt för en fantastisk klätterdag i repfebern som råder. vi begav oss till Tavelsjö. jag för att skicka Ingenmansland 7b+ som jag känt på förra veckan, och henke skulle "hunda" lite mer på Sidenvägen 7c.

Allt var som sagt upplagt för perfekt klättring(ffa då det verkar bli den enda regnfria dagen denna veckan). Jag hade till och med kameran för att filma lite då det inte har blivit särskilt mycket film på sista tiden(och således inte några blogginlägg). Anledningen till det är enkel: repklätterfilm kräver lite mer energi för att det ska bli bra. Energi som jag inte lägger ner utan istället publicerar rövklättringsfilm. men Ingenmansland tyckte jag skulle passa som film då det praktiskt taget är ett bulder.

Nåväl allt var perfekt(förutom att sticket var tveksamt, men det regnade iaf inte.). Det var bara en liten detaljs om stack i foten. Jag hade glömt mina klätterskor hemma. Vilken snyting. Jag som skulle glida upp för Ingenmansland. Ett litet tag funderade jag på att hoppa ut för stupet men sen insåg jag propotionerna i det hela och lugnade mig. Jag kan ju säkra Henke och göra hans eftermiddag trevlig.

Och trevligt blev det. Efter en (enligt mig) något tveksam doggning av Sidenvägen så gick han på press. misslyckas på sista flyttet av kruckset(hela leden är ett enda långt krucks om man räknar bort 2m i början o 1m i slutet.). Andra presset: faller på samma ställe. tredje press: han börjar ganska osäkert men tar sig och över det hårdaste biten av kruckset så flyter han lungt förbi. Sen är han sjukt nära att göra bort sig ordentligt på den lätta men blöta uttoppningen. men han seglar i hamn.

Jag har sett Henke (som brinner) dogga upp för två 8a leder i Niemisel men ingen har sett i närhet så svår ut som denna. Det har tagit ett gäng besök för honom att överhuvudtaget kunna göra flytten i sig själva. Men så är leden bara repeterad en gång(Urban) om vi är rätt informerade.? Alltså drar jag slutsatsen att leden måste vara hårdare än 7c då Henke pissar på 7c-leder i vanliga fall. Jag tror också henke är av samma åsikt och jag väntar mig ett gradhöjningsförslag från min starka repkamrat till 7c+. vi får se.

det råder repfeber

jag är i grund och botten en buldrare.
Men sen mina fingrar har börjat krimpkrångla har repet smygt sig in i mitt hjärta.

Har alltid varit en ganska medioker repklättrare men senaste veckan har jag varit en slaktare.

Det hela började i GBG. Massor av klättring. 4dagar med Kalle. Inga prestationer men pumpresistensen började ta form.
sen 2dagar i Tjursbo med Jonas aka Jukebox Johnsson. Min första 7b+(se film nedan)(visserligen en buldrig sådan). Sen samma dag även ny 7b-klättring.

Nu tillbaka i umeå och perfekt temp men fuktigt. Prickade dock in en riktigt frasig dag på TKAK och flashade "one life to live" 7b och flög upp för Dira Nessecita 7b.

Jag har feberfrossa och står och beundrar mig själv i spegeln om kvällarna.

nu lite halvdan film på superskoj klättring:

Jucka 7A

Så var då sommaren nästan slut. Stora drömmar om buldring i Nybroskogarna gick om intet, först pga mygg, sen svett, sen ont i krimpfingarna. Men men sommaren är repets tid och buldrets tid är nu att vänta.

Jag fick dock med mig några guldkorn från Nybroskogarna bla Jucka 7A som jag klättrade tidigt i sommras och naivt nog trodde var ett nytt problem men det visade sig att Poa både klättrat och namngivit denna fina linje. Jucka 7A. Ett riktigt trevligt problem med favoritlutning o flera trevliga flytt. dessutom är det bara högerkrimpar så mina ondis-fingarar på vänstra handen klarar sig bra. För er med lokalkännedom ligger det bakom västerängsskolan vid ån.

Nu återstår av sommaren bara den stora finalen. Solar Plexus 7b+ i Västervik. I slutet av veckan åker jag dit för att under 3dagar tämja odjuret. Jonas kommer vara där och det kommer att bli kul.

Stygga Myggan 7C

Nu kommer en liten film på när Henke skickar sin Stygga Myggan 7C. Han är i äckligt bra form och krossar problem efter problem. Nu sist Norpan 7B i duggregn. Galet.

Nybroklättring i min ficka

nu har jag den! Nybroklättringen i min ficka. Poa (Nybrobuldringens stora upphovsman) hängde på ut och guidade runt mig och henke bland de mytomspunna blocken i skogarna kring Nybro.

Jag har länge varit lite frustrerad över att ingen förare har funnits över området. Nu när jag vet var många av problemen ligger så förstår jag varför ingen gett sig på att färdigställa en sådan förare. De fina problemen ligger väldigt utspritt och det är block överallt och de flesta ickeklätterbara. En förare är inte omöjlig men den skulle bli väldigt invecklat. Men jag är ju grym på invecklade saker så kanske slänger jag mig in i projektet någon gång i framtiden. Nu hittar jag iaf problem som Norpan 7B, Peach Passion 7C, Lillråttan 7B+, Duga 7A, Jucka 7B, Nucka 7B, Djungel George 7B, Power of Love 6C, Julpyssel 7B, Tippex 8A, Grottmonstret 7C osv osv.

Själv fick jag inget klättrat för mina fingrar är paj. Henke klättrade såklart och var påhåret att klara Norpan men det var djungelvarmt. Poa njöt mest av livet men drog två gånger på sig skorna. Här kommer en film på när Henke klättrar Poas bultade linje Kuben 6c.

jag kan inte jamma. jag kan inte krimpa. jag kan surfa på internet.

Stordåd i Småländska skogarna

Det är olidligt varmt. Inget som direkt gynna buldringen. Henke är nere i Småland (inte långt från mitt föräldrar hem) och hälsar på sina svärföräldrar så vi var tvungna att ut och testa på några av de problem han borstat fram i skogarna utanför Nybro.

Det visade sig vara riktigt bra stick under någon timma på morgonen och jag fick testa på 2 mycket fina problem: Stygga Myggan ståstart 7A och Knottfnatt 7A+. Riktigt rolig klättring men det åt hud på mina sommarmjuka fingrar.
När vi kört ett tag och solen började så smått visa sig mellan träden så sa Henke att han skulle göra ett försök på sitt stora projekt Stygga myggan ss 7C som han har jobbat på i år och dar (och under betydligt bättre förhållanden än detta).
Jag hann inte ens ta upp filmkameran så hade han tagit sig förbi krucksen och plötsligt stod han på toppen. Ett oväntad bonus på en fin tur i ett fint område: Buggehult.
Bra jobbat Henke!

förutom denna lilla ljusglimt så är buldringen död och jag har sjunde-kretsens-krimp-lidande-ont i lederna på lång och ringfinger. kommer jag någonsin bli hel? Jag som har en sådan brinnande passion i att krimpa.

Här kommer en film på Knottfnatt 7A+

Klättring i Nybro

Mygg Mygg Mygg. det är väl så jag kan sammanfatta klättringen i småland just nu. Men trots mygginvasionen är det sjukligt roligt. jag har klättrat tre superfinaproblem. Ett som jag hittat tidigare, Lekplatstraversen. Det är en underhållande travers med flera superflytt. Sen är det ett nytt problem bara 100m från mina föräldrars hus. Med en uteslutning så blir det ett högklassigt krymparproblem. Riktigt roligt.

Och sen är det Scolios som är ett problem i Långaström i den halvfärdiga och mig veterligen nedlagda föraren som jag tiggt till mig över mail så finns detta problem registrerat. Mycket underhållande och precis min typ av klättring med överhäng och lite större krympare. Tycker dock att det håller 6C.(6B i föraren). Men kanske är jag bara svag.
Nåväl DET ÄR ROLIGT ATT BULDRA.

Nu åker jag till svärföräldrarna och lämnar alla oklättrade stenar i Nybro för ett slag. men jag kommer tillbaka.

Nytt problem i Håkmark

Marcus har avslutat sitt projekt "Gruvgången" som ligger i Gruvan i Håkmark.
Han påstår att den är 6C+ men med tanke på hur stark Marcus är och att det tog honom några försök att klara den så tror jag mer på 7A. Dessutom har jag gjort ett gäng försök och inte ens varit nära att skicka(inte för att det säger särskilt mycket). Det är visserligen inget hårt flytt men den är gruvligt ihållande och många liter mjölksyra.

Bra gjort Marcus!

en månad senare

exakt en månad efter förra inlägget så rekryterar jag nu mina babylena oklättrade fingertoppar och plitar ihop en inlägg. Vad hände egentligen? Säsongen började ju så otroligt bra med flera 7Bs. Det som hände var sommaren. Pang kom den och det blev apvarmt. detta i kombo med en helterminstenta som krävde en del uppmärksamhet = buldersäsong är över.

Det har dock blivit ngr korta svängar ut på ledklipporna kring umeå. TKAK har fått besök och även Tavelsjö. Fantastiska klippor. Fick sätta två 7b på TKAK och under en snabbvisit till Tavelsjö fick jag göra den otroligt roliga Nordan 7a. Att klättra rep har varit mycket befriande efter en vår av hårt projekterande. Leder som Darth Vader på Starrberget, Lugnet och Lugnet före stormen på TKAK och Nordan, Bullen och Indiana Jones på Tavelsjö, det är klättring som gör mig mycket glad! rep är faktiskt roligt det också. Tyvärr är det dock inte så lättfilmat vilket gör min blogg lite överflödig. Men men lite film kanske det bli framåt sommaren. Hade exempelvis varit roligt att filma Henke skicka Sidenvägen 7c som endast har en repetion(vad vi vet). Under en förmiddag satte han alla flytt men hann inte länka innan barnen skulle hämtas på dagis. Vore kul att se honom skicka.

Nu drar jag söderut och lämnar Umeåklättringen för ett slag. Kanske blir det lite bulder i Nybro och framförallt ska jag ladda inför mitt stora sommarprojekt: Solar Plexus 7b+ i Sjöända. Den ska sitta.

Nu är jag klar! för en stund.

Har haft en tydlig svacka.. två veckor på praktik i ö-vik utan klättring. den lilla klättring jag fått har varit överhängande(överhängande boulder = maxgräns 6C) vilket visserligen är roligt men för självförtroendet är det tungt att inte kunna häva en pendel på 6Bproblem. Jag är nämligen anemiskt svag i pullupmuskeln(kan nog knappt göra en enda) och alla andra muskler man behöver använda i överhäng. Jag stack mig själv i ryggen då jag häromdan bestämde mig för testa på det där med armhävningar, hur många orkar jag egentligen. 12st. jag orkade 12st! En lemlästad spetälsk med dubbelsidig pneumoni orkar fler. Jag bestämde mig för att sjösätta ett uthållighetspaket innehållande, hör och häpna, TRÄNING. jag har nu gjort armhävningar och situpps i några dagar och jag lovar att till hösten kommer jag apklättra vartenda tak i 50mils radie...

För att boosta självförtroendet lite for jag ut till min nya favoritsten:I20 en kort sväng och fick göra den sista av de tre huvudlinjerna. Black Russian fick krypa ner på knä och be om nåd. Jag har vid tidigare sammandrabbningar haft stora problem med sista flyttet. jag har försökt skicka rakt upp men ändrade efter några försök idag anfallsstrategi och attackerade mer på vänsterflanken. Det var framgångsrikt och vänsterhanden fuserade med klippan. Mycket fint problem! Nu är jag klar för våren på I20. men jag kommer tillbaka.

Premiär i Mosjön

Mycket har skrivits om detta förtrollade Mosjön. Idag var mitt första besök. Taket var faktiskt magiskt, snyggt och allt annat bra man kan tänka sig. Klättrade Shangri-La som var väldigt underhållande. Lyckade även ta mig igenom de flesta av flytten på Mumana men har en hel del kvar innan skick. till hösten måhända.

Klättrade även Deliverace 6C+, eller försökte. Det var den sämsta jäkla tristate jag gjort. Efter 100försök hade jag fortfarande inte klarat den, lyckats göra ett halvvägstilldödenryggfall och raspat till mig merköttänhud-händer.

Henke fortsätter vara i storform, stark som få. Här skickar han enkelt Return to Sender 7B+ för första gången.

Mr Dynamic goes Static.

Då var det fullbordat. Henke aka Mr Dyno har i evigheter jobbat på ett nytt superproblem på det nyupptäckta Degersjööverhänget. Självklart innefattade problemet ett saftigt dyno på slutet. När vi var ute förra gången snuddade han flera gånger vid utstegsgreppet men ett snöväder stoppade fler försök. Igår var vi tillbaka och det började som vanligt med hopp efter hopp. Plötsligt och nästan lite trumpet föreslog Henke för sig själv att han kanske skulle leta ny beta. Redan tidigt hade en krympare halvvägs försökts att användas men utan goda resultat. Men det var kanske dags att testa på den statiska varientan ännu en gång. 3försök senare så hängde världens lyckligaste klättrare fastlimmad i slutgreppet.

Svårmodet såg dagens ljus. Och graden? efter mycket velande och ojjande så slutade det på en 7C. Så ut och bekräfta eller dementera kära Umeåklättrare.

Själv har jag inte en susning att varken bekräfta eller dementera, för mig kunde den lika väl vara 9B, har inte en chans, är inte i toppform, har varit nära att lägga av med klättring och börja sticka eller varför inte samla på klippdockor istället. Känner dock att klätterdegen som dragit ner mig fullständigt de senaste 2veckorna börjar så sakteliga att stelna. Jag lyckade iaf med de lättare problemen i taket. Kanske de finaste lättare problemen i Umeå.. många flytt och actionhäftiga rörelser...

Nåväl, åter all heder till Mr Dyno.

Snart är jag klar

Snart är jag klar med alla de problem som jag kan klättra på I-20stenen just nu dvs 7B och neråt. Idag satte jag lite överraskande Starship Troopers 7A+ på dagens första försök. Sen fick Okänd Soldat 7B ge upp. Testade Henkes matchbeta och det var betydligt enklare än den mer direkta attacktaktiken jag hade förra gången jag testade.
Nu är det bara Black Russian kvar. men den får vänta lite. Jag tar semester ngr dar för jag har ont i DIP-led på långfinger.

Henke satte nästan(5gånger om) sitt nya projekt men tappade i pedeln. Nästa gång...

baröver premiär

Det är slående hur mycket bättre man klättrar med baröver. Så nu när våren har kommit till Umeå finns det inget som kan stoppa oss.

Senaste turen till I-20 bjöd på mycket trevligt. jag satte alla flytt på Okänd Soldat och Starship troopers men vänsterhanden ville inte länka, trots att jag inte hade någon tröja på mig. Black Russian är fortfarande en gåta för mig, trots hasses videobeta. får inte till hälen och kan absolut inte resa på mig.

Henke projekterade på (hör o häpna) en ny variant på I20stenen. sittstart som okänd soldat och sedan dyno ut direkt på avslutningen på Kalashnikov från startgreppen på stjärnsoldat. Den verkar ganska hård tycker jag men han är ju stark så vad sjutton. go go go.

dessutom hörde jag att Kalle har satt sin nemesis Stjärnsoldat. Gött.

nu flyger jag igen.

Då var det fixat. Dynot satt som en smäck idag och hela problemet satt redan på andra försöket. Lyckades dessutom repetera det hela. Skönt.

Jag tackar för hjälpen nerifrån frankrike: tricket var tveklöst att hålla kvar hö hand längre, vrida över höften och mer kraft på hö fot.

Jag har ännu mer glädje ämnen att förtälja. Min kära Jonas aka Jukebox Johnson har klättrat sin första 7a+ på led. Hooka hey någonstans i gbg. Snyggt jonas. Det kommer bli en trevlig sommar.

stilstudie i hopplöst hoppande

Okej jag vet att jag har snöat in lite på det här men vad ska jag göra för att bli bra på att dyna?

För att reda ut detta så gjorde jag en videojämförelse med mr Dyno-himself.(se video nedan)

Konklusionen:
- Jag släpper min höger hand tidigare än mr Dyno
- Mr dyno kommer möjligen över mer åt höger och lägger mer tyngd på höger ben.
- Jag börjar längre ner med rakare armar.

Detta verkar även gå linje med de tips som Hasse gav i meddelade till förra inlägget..mer vikt på hö fot.

nåja det var väl egentligen sådär användbart men vad sjutton.

Jag är inte längre flygGud

För några dagar sedan befann jag mig på I-20stenen. Det var roligt. Jag kunde nämligen flyga. Jag har aldrig varit något särskilt bra på att dyna, men då var jag helt sjukt grym på att just dyna. Jag flög upp för avslutningsdynot på till Kalashnikov på andra försöket. Jag drog således slutsatsen att jag av någon mystisk (och obemärkt) gudomlig intervention hade fått den magiska förmågan till långa dynos.

Med denna nyvunna insikt begav jag mig tillbaka till stenen igår kväll(pris ske klockframdragning, det går att klättra till 20.00). Det enda problmet var att min gudomlighet av någon märklig anledning dragits tillbaka. Jag kunde inte utföra ett enda värdigt dynamiskt försök. Vad hade hänt?

Förmodligen något av följande:

- Jag hade på de 5dagar som förflutit mellan besöken genomgått en dramatisk viktökning..

- Gravitationen var pågrund av solens position betydligt starkare just igår..

- Jag hade glömt att plocka av mig mitt gamla viktbälte(30kg) innan jag åkte ut till stenen..

- Jag var svag och högmodig..


Hur som helst Henke var varken svag eller högmodig och flög upp för Kalashnikov 7B och han var nära att sätta även Black Russian 7B. Kalle satte alla flytt på Stjärnsoldat 6B, har bara kvar att länka. Så trots mina anti-aerodynamiska egenskaper så var det en trevlig kväll.

I-20 en vinterdag

Kl 14:00. Jag slutar skolan tidigt. Inte en snöflinga i luften. Det är visserligen grått men friskt. Henke tänder till och vi har 2h innan han ska hämta barnen på dagis. Vad hinner man på 2h? Jo en sväng till I-20.

Jag har under senaste tiden fått upp ögonen för denna minst sagt utskällda sten. Helt tack vare en film från råcrimparna TUS som på denna film svingar i harmoni med de hårda sittstarterna och får det att se riktigt trevligt ut. Själv har jag inte varit ute vid stenen på länge och när jag senast var där var jag svag och ensam och var överlycklig att jag klarade 6bleden i mitten av överhänget, vilken för övrigt var den enda leden jag ens drömde om att försöka på för allt annat verkade så hjärtlöst hårt(dessutom var detta ingen "riktigt" led utan bara avslutningen på en sittstartsled = trist)

14:45 Den svarta konturen avtäcknar sig framför oss. Vi är framme vid stenen men den är lite svår att se det har nämligen dundrat ner en mindre snöstorm på den trekvart vi tagit på oss att ta oss till stenen. Vi känner oss trots detta starka och värmer upp på uttoppningen i mitten. (för er som inte är orienterade så består i-20stenen av tre sittstartsleder. Den vänstra, den mittersta och den högra.) Tack vare ett ordentligt överlut så hålls greppen hyfsat torra och det går faktiskt bra att klättra.

Eftersom jag varken är svag eller ensam denna gång blir klättringen riktigt trevlig. Jag får beta serverad på silverfat av henke som har klättrat det mesta i denna del av riket. Ett fantastiskt dynoavslut på den vänstra leden sätts snabbt och det känns som jag flyger. Att länka sittstarten blir lite knivigare men det gnistrar i ögonen för det är fullt möjligt. Är snöpligt nära att sätta hela leden några gången men missar dynon två gången på rad. Slarvigt men uppmuntrande. Uppmuntrande för att det är ett ruggigt fint problem (trots att den är extremchippad) och att det är skönt att flyga.

När jag kommer hem visar det sig att detta ickeväder ska fortsätta hela helgen. Hur ska jag kunna hålla mig hela helgen? Det går inte. Blir det en lucka i snöfallet. Räkna med mig på I-20.


En av bild stulen från Henkes flickr:

Trippeln i Håkmark

Prognosen var urusel: oskottade problem med utlovad steksol. Kunde inte leda till något annat än drunkningsdöden. Men det blev tvärtom.

Jag var ute tillsammans med svärfar och skottade i Obbola i går och det var stora syndafallet där = oklätterbart. Vi drog därför idag till Håkmark istället. Eftersom det inte var så särskilt varmt(någon minusgrad) så rann det ingenting. Utmärkta förhållanden.

Kalle flög upp för Lunacy has found us 7A, jag lyckades göra den åtråvärda trippeln Lunacy has found us 7A, The real lunacy 7B, Insanity 7A. Jag var urstark idag och det var knappt ens svårt. Värst av alla var dock Henke som fullständigt krossade med en dubbel trippel(ds klättrade alla problem två gånger) på snudden till en trippel trippel då han flög som en jojjo upp och ner för stenen.

En av de roligaste klätterdagarna på väldigt länge. Länge leve våren..

Obbola är nya håkmark.

jag knarkade håkmark hela hösten. Nu ska jag börja knarka Obbolaklippan. Eller jag har redan börjat att missbruka. Gjorde till och med en liten skolk(tydligt tecken på missbruk) från skolan för att få en timma ute i Obbola. Skottade mest men lyckades iaf med Sthlm - norrland 8-2. Om det bara hade varit en fin uttoppning hade det varit ett rikigt toppenproblem men nu slutar det lite snöpligt mitt på väggen.. synd men det fungerar för problemet är klätterbart alltid. behöver inte skotta en sekund.

Mest fundersam är jag dock hur sören man ska göra för att flyga upp på "Den skarpa eggen". Var gör jag av vänster foten? allt jag lyckade åstakomma var krossat smalben.

nu kommer våren

nu märks det att det att det snart är vår. Överallt så dyker det upp premiärinlägg och reseskildringar på internet, det bubblar helt enkelt av klätterglädje där ute i världen. Och jag är inte bättre än att jag dras med i denna iver. Fingrarna flyger över tangenterna och jag lusläser klätterblogg efter klätterblogg.

Men knapptryckandet är också den enda fingerträningen jag får. 1 pass på tre veckor är det enda jag har presterat. Jag har haft betydligt viktigare saker för mig. Men nu brinner det i knutarna. Det planeras klätterresor hos alla runt omkring mig, Jonas i Göteborg gör utomhuspremiär på rep, och det klättras i både Niemisel och Midskog. SJälv så fortsätter jag att drömma mig bort i klätterbilder och drömmar om leder som ska testas i sommar. Som den här ex. En överhängande spricka som är helbultad. Fantastiskt! Fast nu när jag tänker på det så är det kanske lite för hårt med 7c, måste ivartfall få någon annan träning än tangenttryckningen.

Men oj vad skönt det är att drömma. Tjursbo, Sjöända, och rabiesväggen, jag kommer krossa i sommar...

nytt köldrekord

-21ºC på Kalle ringer och är uppgiven då hans isklätterkamrater har bangat ut på den planerade isklätterturen. Det var lite för kallt helt enkelt. Därför så känns hans förslag helt logiskt. "Ska vi dra till Obbola och buldra?" Jag trodde nog aldrig att jag skulle hamna i den situationen att vi åkte ut och buldrade för att det var för kallt för att isklättra. Men jag har haft lite problem på sistonde att lura med mig klätterkamrater ut så jag högg på kroken och vi for till Obbola.

Kalle har länge lurat på Mr Hallontårta ss och jag tänkte dela med mig av min Charlie Chaplin-hälkroks-beta. Han gjorde några försök med halkroksbetan men jag är inte helt övertygad om att han är lika övertygad som jag är. Han är nämligen något av ett dynomonster och vill gärna göra det med fart och fläkt. Men han var flera gånger nära att klämma dit hälen och jag är övertygad om att när våren anländer kommer han att krossa tårtan.

Jag fick möjlighet att testa den ursprungliga uttoppningen som går mer till vänster. jag har innan bara kört rakt upp. Jag tycker att versionen rakt upp är hårdare. Bägge varianter är dock mycket fina.

Jag testade även lite på Stockholm-Norrland-problmet som har den stora fördelen att det inte krävs någon skottning eller något brännande. Jag var och taffsade på slutgreppet men jag orkade inte hålla kvar det. Jag kände mig väldigt trött i fingrarna och orkade inte hålla emot.

Säsongspremiär

Då var det äntligen dags. Har krupit i kroppen bra länge nu och plasten på iksu känns urbotligt trist. Men räddningen kom i en helt ledig dag för hela läkarprogramet, en såkallad studentsportardag. det mottages vänligen. Johan och jag skidade in till Skravel 2.

Johan som har sett otroligt vass ut hela säsongen krossade Blitskrieg på bara några försök. Snyggt! Vi höll oss vid det blocket hela dagen och repeterade den fina Blitskrieg för att den ska sitta fint när vi klurat ut hur vi ska ta upp för Björnkram. Vi är i starkt beho av beta då vi mest stod och kliade oss i huvudet. Nåja det var en mycket trevlig utedag och en god start på säsongen.

ett vintrigt skravel 2

Vintersäsongen är verkligen i sitt esse. Känns som om det var flera årmiljoner sedan jag var utomhus och klättrade. Detta bestämde vi oss för att ändra på och åka ut till Skravel2 och blåsa fram björnkram.

Redan då vi parkerat bilen och gick ut i vintervädret så insåg vi att detta kanske inte var århundradets bästa idé. Det blåste och snön var inte bara på marken utan även i luften. Men skam den som ger sig. Vi skidade in och sen så gav vi upp. Björnkram såg lite frusen ut och snövädret inbjöd inte till några underverk. Vi fikade och skidade hem igen.

Goda nyheter: mina nya Vita blixten fungerade felfritt.

Om det bara kunde bli lite sol så är jag snart tillbaka på björnkram, för den ser så fin ut.

Hörde förresten rykten om att Saku funderar på att starta upp en boulderhall i Umeå. Man kan ju inte annat än att bli väldigt intresserad. Hoppas att den eftersökta lokalen inte hamnar ute på västerslätt.

Nytt år i Göteborg

Det nya året invigdes med pomp och ståt i GBG. Meningen var att jag och min kära Jonas skulle fara till Kjugekull men det var så mö snö där nere att vi for till Göteborg (där snön aldrig ligger). Men snön låg även i Göteborg. Dessutom låg det ett solit kärnislager(två mycket konstiga ord på varandra.) på 5cm över varenda uttoppning. Men men vi höll modet uppe och lyckade hitta mycket trevlig klättring, även om allt inte gick att toppa ur.

Första dagen var vi till Mellby och Utby. Fina problem vi klättrade på var Mobsters ss 6C i mellby(se film nedan) och Kermit 6C i Utby. Blocket på vilken Kermit gick hade jag sett tidigare på film(swedish meatballs) så det kändes nästan lite stort att få klättra på samma block som TV-kändisar.

Dagen efter drog vi ut till Hönö. Det var kallt. -7 och blåst. Men vi stod ut och hittade ett problem i lä Mr Bricolage 7A. Ett mycket trevligt problem med två hälkrokar. Jag satte alla flytt men var för svag för att länka ihop. Klättrade även en trevlig krymparhistoria Olas Ätstörningar 6C. Det finns mycket trevligt på Hönö. Jonas och Herman gjorde dessutom en förmodad första uppstigning då det var ett problem som i vanliga fall ligger mitt i en sjö, med landningen rakt ner i vattnet, men sjön var täck med is och höll att landa på.

Göteborg är ju en erkänt bra klätterstad. Nu har jag visserligen bara sett tre av bulderområderna i GBG (visserligen de mest omfångsrika) och under dessa förutsättningar(det vill säga att jag bara besökt dessa tre områden) så vill jag göra gällande att Umeå inte är så mycket sämre bulderstad än GBG(ett litet förbehåll gäller dock, och det är att Skravel 1 räknas in i Umeås armada av områden(ytterligare en parantes måste tilläggas(förövrigt den fjärde i detta stycke) som trycker på att jag visserligen bara hann småsmutta lite på skravel 1 innan förbudsmanteln lades över området, men jag hann känna av potentialen som emanerar ur detta nu förbjudna område.). Vad är min poäng? Göteborg har många trevliga problem, kanske framförallt Hönö, trots att allt är krympasmå grepp, men Umeå har fina problem de också. jag ska helt enkelt vara nöjd(om det bara inte hade varit hundra meter djup snö och -273 grader kallt ute.) Snart är det vår.

mål 2010

2010 ska ge:

1. Solar Plexus 7b+, Sjöända Västervik, 25m lång, svagt överhängande. Jag har flera gånger lyft blicken(med hakan nere vid knäna) mot denna minst sagt imponerande skapelse. Den är så fruktansvärd i sitt intryck att jag aldrig ens vågat försöka. I år ska den klättras.

2. Jag ska buldra någon annanstans än i Håkmark. Det verkar som att det finns fina problem på andra områden också.

3. Björnkram 7A+ i Skravelsjö. Har haft en taffligt försök en regnig novemberdag. Den känns och framförallt ser läcker ut.

4. Kuben. Den enda bultade leden i Nybroskogarna som det aldrig har blivit att jag försökt på. I sommar ska jag ta denna överhängande dunderspricka.

nåja det var allt.

Summering 2009

Jag hade höga förväntingar på 2009 som klätterår, framförallt för repklättring. Repklättringen blev dock katastrofalt undangömt. Jag hade kört uthållighetsträning hela vintersäsongen, knappt ett boulderpass, så när våren kom stod jag redo att krossa långa pumpleder. Men då solen knackade på dörren så rynkade jag på näsan frågande och handlingsförlamad försvan våren framför mina vältränade armar. Det tog ända till augusti innan jag klippte mina första dubbelkarbiner på allvar. OCh då var pumpträningen långt bort.

Hur kan då detta komma sig? Våren tog liksom bara slut och sommaren är pågrund av knott och värme värdelös för klättring. Men som tur var så tog jag mig några gånger till Västervik i Augusti så att jag i vartfall fick klättra något rep denna säsong. Västervik är desutom helt underbart. Sportklättring som är bättre än någon annanstans jag varit(det säger iof inte så mycket.). Sjöända och Dynestad är helt klart mina favoritområden i repklättring och det är många problem som jag ser fram emot att klara i år.

Ett annat skäl till att jag inte klättrat så mycket rep är att hela hösten har ägnats åt bouldering. Det har varit min första riktigt bouldersäsong. Innan denna säsong hade jag inte bouldrat hårdare än 6c(och det var en lyckoträff jag aldrig lyckades att repetera). Denna säsong har jag helt plötsligt börjat klättra betydligt hårdare. Kanske blev jag under av någon märklig anledning starkare, trots att jag bara körde långsamma traverser, eller så blev jag bara bättre på att nöta. Det var en dag i mitten av april då jag plötsligt upptäckte två saker. 1) Det gick utmärkt att vara ute och bouldra själv vilket gav mig helt nya möjligheter. 2) jag kunde klättra 7A, det var Lunacy has found us som fick ge vika. Det var såklart en fantastisk upplevelse och plötsligt fick jag för mig att jag var världens hårdaste buldrare. Jag fick även skickat the pledge 7A innan sommaren stoppade ner buldringen i sin värmesäck. Tillbaka i Umeå på hösten kunde jag plötsligt klättra urhårt igen. Greven 7B+ fick kapitulera och efter några susande ryggfall även The real Lunacy 7B. Man behöver tydligen inte träna för att bouldra, det räcker att nöta.

Bästa repled 2009:
1. Tower of Power, Sjöända 7b,- en kraftled med 6 dynamiska flytt. Detta är otroligt rolig apklättring.

2. Lugnet före stormen 7a+, TKAK-klippan. - Fick skicka denna vackra led under ett av de få repklättertillfällena i våras. Umeås utan tvekan finaste led(som jag har klättrat)

3. Fenix, Blåberget 6b+, - Topprep, 5grader och genomblöt/rinnande klippa, men så underbart att få klättra rep igen efter en hel höst utan ett enda tillfälle. OCh så trevligt med sprickklättring för mig som inte traddar.


Bästa bulder 2009:
1. The Real Lunacy, Håkmark 7B. En härligt häftig bulder med häl och slop.

2. Lunacy has found us, Håkmark 7A. Gillar inte problemet som så men det var så skönt att få göra det. Att helt otippat visa mig själv att jag faktiskt kunde klättra 7A.

3. Greven, Håkmark 7B+. För att sekvensen är så urbota fin och då jag nu har lärt mig den kan repetera den i oändlighet.


Här en liten film från sjöända på den dynamiska Tower of Power. Klarar den dock inte på detta försök.