Efter en tidsålders misslyckaden på Giron 7B i Håkmarks så satt den plötsligt. Jag är in i själen lycklig över att lägga denna nemesis bakom mig.
KalleYoga som har haft en galen sändarsäsong(Kuniochi, Björnkram, Bermudatriangeln, Giron osv) arbetade på det enda problemet som gett honom värdigt motstånd: Greven 7B. Men flyttet upp till krimpen vill inte ge med sig. Han satte dock vid upprepade tillfällen flyttet med högstart.
GangsterSimon var som vanligt grottmänniskostark och flög gång på gång förbi de hårda flytten på Giron men panikerade på uttoppningen. Simson min Simson, sändargaranti nästa gång.
Nu är det tusen ton snö ute och jag har köpt månadskort på IKSU. Tvivale.
Visar inlägg med etikett Håkmark. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Håkmark. Visa alla inlägg
onsdag 10 november 2010
onsdag 9 juni 2010
Nytt problem i Håkmark
Marcus har avslutat sitt projekt "Gruvgången" som ligger i Gruvan i Håkmark.
Han påstår att den är 6C+ men med tanke på hur stark Marcus är och att det tog honom några försök att klara den så tror jag mer på 7A. Dessutom har jag gjort ett gäng försök och inte ens varit nära att skicka(inte för att det säger särskilt mycket). Det är visserligen inget hårt flytt men den är gruvligt ihållande och många liter mjölksyra.
Bra gjort Marcus!
Han påstår att den är 6C+ men med tanke på hur stark Marcus är och att det tog honom några försök att klara den så tror jag mer på 7A. Dessutom har jag gjort ett gäng försök och inte ens varit nära att skicka(inte för att det säger särskilt mycket). Det är visserligen inget hårt flytt men den är gruvligt ihållande och många liter mjölksyra.
Bra gjort Marcus!
måndag 7 december 2009
Håkmarks finaste 6C:s
Tillbaka till Håkmark. Om det är någon grad som är väl representerad i Håkmark så är det 6C, särskilt då de 6C-leder som finns är av mycket hög klass. Nedan följer beskrivning av tre favoriter.
1. Til´we collapse : En av Håkmarks finaste leder. Återfinns i den utsprängda gruvan (tack SBO-crew för det). Styrkan ligger i dess mångfaldighet. Dynamiska flytt varvat med en högst känslig balansflytt(som är kruckset). Riktigt härliga handflategrepp varvade med bitiga fingertoppsgrepp och så som om det inte vore nog så är det ett hoppflytt på slutet. Fulländat.
2. Idioti: Detta är ett problem som har fått oförtjänt mycket dynga slängd över sig. När jag tänker efter så är jag nog den enda som jag någonsin har hört säga att gott ord om detta problem. För mig är det galenskap. Idioti är ett utomordentligt exempel på ett problem som blandar den lille fransmannen med basker(symbol för finess) med den skarpt skurne skogshuggaren(representerar råstyrkan). Det är det första flyttet som jag tror gett Idioti sitt dåliga rykte. Det skrapar upp fingrar. Men efter några press så av självbevarelsedrift så söker sig fingrarna rätt. Det finaste är dock flyttet efter.en delikat knäinvridning. Mums. Sen kan man vålda sig upp med lite härlig styrka, eller om så önskas gör ett spektakulärt flaggflytt/sidotagspress med fot och hand i samma höjd(Jukebox Jonsons sekvens). Vackert.
3. Varankontakt: detta är egentligen inte något fint problem eller jo det är det nog förresten. Jag ska omformulera mig. Detta är ett problem med ett fint flytt. Ett enda hårt flytt och sen är det över. Dessutom ett mycket märkligt flytt som utan rätta sekvensen är överhårt och nästan ogörbart. Men med ett tå-hällås så löser det sig. Trevligt. Ett minus är att det rinner så mö vatten på startgreppet att utan brännare så kan man knappast klättra detta problem. (möjligtvis under högsommaren). Hur som helst. Trevligt.
Det finns ytterligare fina leder i registret men dem lämnar jag hän. Tro dock inte att alla leder i 6C-klassen är bra i håkmark. Det finns undantag. Plastik Gymnastik exempelvis. Ett dumdyno av rang. Skittråkigt. (kan det faktum att jag inte klarar leden ha betydelse? Hum.)
1. Til´we collapse : En av Håkmarks finaste leder. Återfinns i den utsprängda gruvan (tack SBO-crew för det). Styrkan ligger i dess mångfaldighet. Dynamiska flytt varvat med en högst känslig balansflytt(som är kruckset). Riktigt härliga handflategrepp varvade med bitiga fingertoppsgrepp och så som om det inte vore nog så är det ett hoppflytt på slutet. Fulländat.
2. Idioti: Detta är ett problem som har fått oförtjänt mycket dynga slängd över sig. När jag tänker efter så är jag nog den enda som jag någonsin har hört säga att gott ord om detta problem. För mig är det galenskap. Idioti är ett utomordentligt exempel på ett problem som blandar den lille fransmannen med basker(symbol för finess) med den skarpt skurne skogshuggaren(representerar råstyrkan). Det är det första flyttet som jag tror gett Idioti sitt dåliga rykte. Det skrapar upp fingrar. Men efter några press så av självbevarelsedrift så söker sig fingrarna rätt. Det finaste är dock flyttet efter.en delikat knäinvridning. Mums. Sen kan man vålda sig upp med lite härlig styrka, eller om så önskas gör ett spektakulärt flaggflytt/sidotagspress med fot och hand i samma höjd(Jukebox Jonsons sekvens). Vackert.
3. Varankontakt: detta är egentligen inte något fint problem eller jo det är det nog förresten. Jag ska omformulera mig. Detta är ett problem med ett fint flytt. Ett enda hårt flytt och sen är det över. Dessutom ett mycket märkligt flytt som utan rätta sekvensen är överhårt och nästan ogörbart. Men med ett tå-hällås så löser det sig. Trevligt. Ett minus är att det rinner så mö vatten på startgreppet att utan brännare så kan man knappast klättra detta problem. (möjligtvis under högsommaren). Hur som helst. Trevligt.
Det finns ytterligare fina leder i registret men dem lämnar jag hän. Tro dock inte att alla leder i 6C-klassen är bra i håkmark. Det finns undantag. Plastik Gymnastik exempelvis. Ett dumdyno av rang. Skittråkigt. (kan det faktum att jag inte klarar leden ha betydelse? Hum.)
torsdag 3 december 2009
Slagskeppstenen
Slagskeppstenen ligger långt bort på området balkongen i det skimrande Håkmark. Det är en överhängande ganska liten sten som bjuder på mycket motstånd. Tillskillnad från den tidigare beskrivna Stora Stenen så blir jag inte per automatik lika fylld av superlativ vid tanken på denna sten. Faktum är att jag närmar mig stenen med både avsky och förundran. Att stenen fått epitetet Slagskeppstenen är mycket enkelt: det ser ut som fören på ett ordentligt slagskepp. Dessutom omges den av vatten med en högst artificiellkajkant att lägga buldermattan på(tack SBO-besättningen för det!).
Som jag tidigare antytt är problemen av varierande art. De är tre till antalet Giron, Greven och Boulder Balcony II. Alla tre är sittstarter och helt olika till karaktär.
1. Giron: För er som notoriskt följt denna dagbok så anar ni nu ugglor i mossen. Tänker han tala om Giron. Nej det tänker jag inte för Giron är ett problem som rymt från helvetet. Det är ett förstaklassigt skitproblem så jag tänker inte ens bemöda mig att tala om det. Så är det...
2. Boulder Balcony II: Jag låtsas att detta problemet inte existerar. En hoppflytt, eller i varfall ett sträckflytt från små fingertoppsgrepp och inga fötter. Sådana problem låtsas jag till ickeexistens. Så raskt vidare.
3. Greven: Nu mina vänner börjar det brännas. Greven är ett fantastiskt underligt problem. Under de första trevande försöken på detta problem så la jag all kraft på att gå ut långt till vänster för att där knipa ett ytterligt litet fingertoppsgrepp. Nu ville det sig aldrig så väl att jag lyckades etablera mig på det snålt tilltagna greppet. Under inflytande av andra mycket visa klättrare testade jag istället ett knälås med ett efterföljande dubbel-sidtag. Detta kändes ovanligt och fantastiskt. Sedan var saken biff (nåväl det näst sista flyttet upp till knipgreppet är nog det svåraste, men sista hoppflyttet är lätt uppätet). Greven är ett problem som kräver rytm och flyt. Hittar man det där flytet så är Greven en sådan där härligt avslappnad dans.
Alltnog. Nästa inlägg tänker jag ägna åt Håkmarks (föga förvånande) bästa 6C-problem.
Som jag tidigare antytt är problemen av varierande art. De är tre till antalet Giron, Greven och Boulder Balcony II. Alla tre är sittstarter och helt olika till karaktär.
1. Giron: För er som notoriskt följt denna dagbok så anar ni nu ugglor i mossen. Tänker han tala om Giron. Nej det tänker jag inte för Giron är ett problem som rymt från helvetet. Det är ett förstaklassigt skitproblem så jag tänker inte ens bemöda mig att tala om det. Så är det...
2. Boulder Balcony II: Jag låtsas att detta problemet inte existerar. En hoppflytt, eller i varfall ett sträckflytt från små fingertoppsgrepp och inga fötter. Sådana problem låtsas jag till ickeexistens. Så raskt vidare.
3. Greven: Nu mina vänner börjar det brännas. Greven är ett fantastiskt underligt problem. Under de första trevande försöken på detta problem så la jag all kraft på att gå ut långt till vänster för att där knipa ett ytterligt litet fingertoppsgrepp. Nu ville det sig aldrig så väl att jag lyckades etablera mig på det snålt tilltagna greppet. Under inflytande av andra mycket visa klättrare testade jag istället ett knälås med ett efterföljande dubbel-sidtag. Detta kändes ovanligt och fantastiskt. Sedan var saken biff (nåväl det näst sista flyttet upp till knipgreppet är nog det svåraste, men sista hoppflyttet är lätt uppätet). Greven är ett problem som kräver rytm och flyt. Hittar man det där flytet så är Greven en sådan där härligt avslappnad dans.
Alltnog. Nästa inlägg tänker jag ägna åt Håkmarks (föga förvånande) bästa 6C-problem.
onsdag 2 december 2009
Umeås finaste sten
En fortsättning på min otroligt spännande (på gränsen till gastkramande) tillbakablick på klätteråret fortsätter med Umeås finaste sten:
Jag tar mig friheten att kora Umeås finaste sten (detta är inte bara våghalsigt utan på gränsen till övermodigt då jag inte har besökt och ännu mindre klättrat några andra stenar än de som ligger i Håkmark och Skravel 2, men jag gör det ivartfall). Vinnaren är : Stora Stenen. Stora Stenen är som namnet implikerar en väldigt imponerande skapelse som balanserar, inte helt olikt ett ägg med spetsen neråt, i det stolta och underbara Håkmark. Håkmark är i sig ett fantastiskt ställe. Nära Umeå, ingen inmarch, snälla landningar och vackra problem. Och stoltast av dem alla är som ovan beskrivet den Stora Stenen.
På denna mäktiga stenriddare förser oss klättrare tre problem att lösa:
Lunacy has found us kan liknas vid Lilla Bocken Bruse. Det är ett trevligt dynoproblem(inte dyno-ta-i-så-du-brister, utan du-klarar-det-om-du-är-lite-teknisk-dyno) som är fint men bara får vara med i sagan för att det finns två större bockar Bruse. Graden är 7A och det enklaste av problemen på stenen.
MellanBocken Bruse är Insanity även den 7A till graden men aningen svårare än sin lillebror Lunacy has found us. Mellanbrodern äger en helt annan komplexitet än sin lillebror och det initiala dynamiska flyttet(som även detta är av den tekniska typen) följs snabbt upp av ett känsligt korsflytt och innan man är förbi krucks-serien så ska några högst obetydliga fotbgrepp smöras. Dess enda aber är en aningen märklig utestlutning. Rampen till höger får inte användas. Detta betyder egentligen inget för svårighetsgraden (när det gäller fotplacering), men det blir lite ologiskt. För att tre bröder ska vara tre och inte en så kanske det behövs sådana uteslutningar och då välkomnar jag den med öppna armar.
Le grande finale är den sagolika (jag är lite osäker om ”sagolik” är rätt ord. Kanske vore ”den kraftfulla” bättre, eller vad sägs om ”den mäktiga”, ja mäktig är den onekligen men kanske passar det ändå bättre med ”den fulländade”, nej nu tror jag nog att jag tar i lite väl mycket, eller?.) The Real Lunacy. Denna äldsta bocken Bruse är just vad man förväntar sig av en storebror: Kroppstung och exponerad, känslig och i samma andetag kraftfull. Härligheten börjar med tre handflator och en häl i huvudhöjd. Behöver jag säga mer. Nej… Eller jo jag behöver nog ändå lägga till: I egenskap av inskränkt och snävt seende Håkmarksälskare så utser jag The Real Lunacy till Umeås finaste problem.
I nästa djuplodade inlägg tänker jag, som en direkt uppföljare till detta inlägg, ta mig an Slagskeppstenen på balkongen..
Jag tar mig friheten att kora Umeås finaste sten (detta är inte bara våghalsigt utan på gränsen till övermodigt då jag inte har besökt och ännu mindre klättrat några andra stenar än de som ligger i Håkmark och Skravel 2, men jag gör det ivartfall). Vinnaren är : Stora Stenen. Stora Stenen är som namnet implikerar en väldigt imponerande skapelse som balanserar, inte helt olikt ett ägg med spetsen neråt, i det stolta och underbara Håkmark. Håkmark är i sig ett fantastiskt ställe. Nära Umeå, ingen inmarch, snälla landningar och vackra problem. Och stoltast av dem alla är som ovan beskrivet den Stora Stenen.
På denna mäktiga stenriddare förser oss klättrare tre problem att lösa:
Lunacy has found us kan liknas vid Lilla Bocken Bruse. Det är ett trevligt dynoproblem(inte dyno-ta-i-så-du-brister, utan du-klarar-det-om-du-är-lite-teknisk-dyno) som är fint men bara får vara med i sagan för att det finns två större bockar Bruse. Graden är 7A och det enklaste av problemen på stenen.
MellanBocken Bruse är Insanity även den 7A till graden men aningen svårare än sin lillebror Lunacy has found us. Mellanbrodern äger en helt annan komplexitet än sin lillebror och det initiala dynamiska flyttet(som även detta är av den tekniska typen) följs snabbt upp av ett känsligt korsflytt och innan man är förbi krucks-serien så ska några högst obetydliga fotbgrepp smöras. Dess enda aber är en aningen märklig utestlutning. Rampen till höger får inte användas. Detta betyder egentligen inget för svårighetsgraden (när det gäller fotplacering), men det blir lite ologiskt. För att tre bröder ska vara tre och inte en så kanske det behövs sådana uteslutningar och då välkomnar jag den med öppna armar.
Le grande finale är den sagolika (jag är lite osäker om ”sagolik” är rätt ord. Kanske vore ”den kraftfulla” bättre, eller vad sägs om ”den mäktiga”, ja mäktig är den onekligen men kanske passar det ändå bättre med ”den fulländade”, nej nu tror jag nog att jag tar i lite väl mycket, eller?.) The Real Lunacy. Denna äldsta bocken Bruse är just vad man förväntar sig av en storebror: Kroppstung och exponerad, känslig och i samma andetag kraftfull. Härligheten börjar med tre handflator och en häl i huvudhöjd. Behöver jag säga mer. Nej… Eller jo jag behöver nog ändå lägga till: I egenskap av inskränkt och snävt seende Håkmarksälskare så utser jag The Real Lunacy till Umeås finaste problem.
I nästa djuplodade inlägg tänker jag, som en direkt uppföljare till detta inlägg, ta mig an Slagskeppstenen på balkongen..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)