Köttleden som blev fin

Har mången gång köttat handen blodig med beta alá Henke. Men köttiga händer är inte roligt och hörde talas om en lite mer sofistikerad variant med hög fot. Mycket trevligare.

Dagens behållning var dock två stycken uttoppningar på Kunoichi. FÖrst Kalle som la sig platt på mage, låg där i 30s innan han samlat sig nog för att kliva upp. (kalle fortsätter alltså sin makalösa sändarparad.).

Sen var det dags för Eje att ta sig an problemet. LIte tidigare på dagen fällde han orden:"äh jag behöver inte testa uttoppningen, kommer jag bara dit så kommer jag aldrig att falla.". Nåväl ni fattar kanske vad som komma skall. Utan problem tog han sig förbi slabbarna men sen började det stånkas och stönas och testas hit och dit för att till sist dra i backen.
Dessa två sälar på toppen hade varit högkvalitativ vällust om det bara fastnat på film men tyvärr, bandet hade utan att meddela rullat klart.

Roligt var det iaf.

Jag fortsätter min exposé i hur man kan göra långfilm med kortmaterial. Denna presenterar jag extrem slowmotion.

ett vintrigt skravel 2

Vintersäsongen är verkligen i sitt esse. Känns som om det var flera årmiljoner sedan jag var utomhus och klättrade. Detta bestämde vi oss för att ändra på och åka ut till Skravel2 och blåsa fram björnkram.

Redan då vi parkerat bilen och gick ut i vintervädret så insåg vi att detta kanske inte var århundradets bästa idé. Det blåste och snön var inte bara på marken utan även i luften. Men skam den som ger sig. Vi skidade in och sen så gav vi upp. Björnkram såg lite frusen ut och snövädret inbjöd inte till några underverk. Vi fikade och skidade hem igen.

Goda nyheter: mina nya Vita blixten fungerade felfritt.

Om det bara kunde bli lite sol så är jag snart tillbaka på björnkram, för den ser så fin ut.

Hörde förresten rykten om att Saku funderar på att starta upp en boulderhall i Umeå. Man kan ju inte annat än att bli väldigt intresserad. Hoppas att den eftersökta lokalen inte hamnar ute på västerslätt.