Kl 14:00. Jag slutar skolan tidigt. Inte en snöflinga i luften. Det är visserligen grått men friskt. Henke tänder till och vi har 2h innan han ska hämta barnen på dagis. Vad hinner man på 2h? Jo en sväng till I-20.
Jag har under senaste tiden fått upp ögonen för denna minst sagt utskällda sten. Helt tack vare en film från råcrimparna TUS som på denna film svingar i harmoni med de hårda sittstarterna och får det att se riktigt trevligt ut. Själv har jag inte varit ute vid stenen på länge och när jag senast var där var jag svag och ensam och var överlycklig att jag klarade 6bleden i mitten av överhänget, vilken för övrigt var den enda leden jag ens drömde om att försöka på för allt annat verkade så hjärtlöst hårt(dessutom var detta ingen "riktigt" led utan bara avslutningen på en sittstartsled = trist)
14:45 Den svarta konturen avtäcknar sig framför oss. Vi är framme vid stenen men den är lite svår att se det har nämligen dundrat ner en mindre snöstorm på den trekvart vi tagit på oss att ta oss till stenen. Vi känner oss trots detta starka och värmer upp på uttoppningen i mitten. (för er som inte är orienterade så består i-20stenen av tre sittstartsleder. Den vänstra, den mittersta och den högra.) Tack vare ett ordentligt överlut så hålls greppen hyfsat torra och det går faktiskt bra att klättra.
Eftersom jag varken är svag eller ensam denna gång blir klättringen riktigt trevlig. Jag får beta serverad på silverfat av henke som har klättrat det mesta i denna del av riket. Ett fantastiskt dynoavslut på den vänstra leden sätts snabbt och det känns som jag flyger. Att länka sittstarten blir lite knivigare men det gnistrar i ögonen för det är fullt möjligt. Är snöpligt nära att sätta hela leden några gången men missar dynon två gången på rad. Slarvigt men uppmuntrande. Uppmuntrande för att det är ett ruggigt fint problem (trots att den är extremchippad) och att det är skönt att flyga.
När jag kommer hem visar det sig att detta ickeväder ska fortsätta hela helgen. Hur ska jag kunna hålla mig hela helgen? Det går inte. Blir det en lucka i snöfallet. Räkna med mig på I-20.
En av bild stulen från Henkes flickr:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja se där, det var ju värt att åka ut bara för och se det tändas upp i ögonen på dig. Nästa gång utlovar jag sändgaranti å dina vägnar.
SvaraRadera//Henke