Vintersäsongen är verkligen i sitt esse. Känns som om det var flera årmiljoner sedan jag var utomhus och klättrade. Detta bestämde vi oss för att ändra på och åka ut till Skravel2 och blåsa fram björnkram.
Redan då vi parkerat bilen och gick ut i vintervädret så insåg vi att detta kanske inte var århundradets bästa idé. Det blåste och snön var inte bara på marken utan även i luften. Men skam den som ger sig. Vi skidade in och sen så gav vi upp. Björnkram såg lite frusen ut och snövädret inbjöd inte till några underverk. Vi fikade och skidade hem igen.
Goda nyheter: mina nya Vita blixten fungerade felfritt.
Om det bara kunde bli lite sol så är jag snart tillbaka på björnkram, för den ser så fin ut.
Hörde förresten rykten om att Saku funderar på att starta upp en boulderhall i Umeå. Man kan ju inte annat än att bli väldigt intresserad. Hoppas att den eftersökta lokalen inte hamnar ute på västerslätt.
lördag 23 januari 2010
fredag 8 januari 2010
Nytt år i Göteborg
Det nya året invigdes med pomp och ståt i GBG. Meningen var att jag och min kära Jonas skulle fara till Kjugekull men det var så mö snö där nere att vi for till Göteborg (där snön aldrig ligger). Men snön låg även i Göteborg. Dessutom låg det ett solit kärnislager(två mycket konstiga ord på varandra.) på 5cm över varenda uttoppning. Men men vi höll modet uppe och lyckade hitta mycket trevlig klättring, även om allt inte gick att toppa ur.
Första dagen var vi till Mellby och Utby. Fina problem vi klättrade på var Mobsters ss 6C i mellby(se film nedan) och Kermit 6C i Utby. Blocket på vilken Kermit gick hade jag sett tidigare på film(swedish meatballs) så det kändes nästan lite stort att få klättra på samma block som TV-kändisar.
Dagen efter drog vi ut till Hönö. Det var kallt. -7 och blåst. Men vi stod ut och hittade ett problem i lä Mr Bricolage 7A. Ett mycket trevligt problem med två hälkrokar. Jag satte alla flytt men var för svag för att länka ihop. Klättrade även en trevlig krymparhistoria Olas Ätstörningar 6C. Det finns mycket trevligt på Hönö. Jonas och Herman gjorde dessutom en förmodad första uppstigning då det var ett problem som i vanliga fall ligger mitt i en sjö, med landningen rakt ner i vattnet, men sjön var täck med is och höll att landa på.
Göteborg är ju en erkänt bra klätterstad. Nu har jag visserligen bara sett tre av bulderområderna i GBG (visserligen de mest omfångsrika) och under dessa förutsättningar(det vill säga att jag bara besökt dessa tre områden) så vill jag göra gällande att Umeå inte är så mycket sämre bulderstad än GBG(ett litet förbehåll gäller dock, och det är att Skravel 1 räknas in i Umeås armada av områden(ytterligare en parantes måste tilläggas(förövrigt den fjärde i detta stycke) som trycker på att jag visserligen bara hann småsmutta lite på skravel 1 innan förbudsmanteln lades över området, men jag hann känna av potentialen som emanerar ur detta nu förbjudna område.). Vad är min poäng? Göteborg har många trevliga problem, kanske framförallt Hönö, trots att allt är krympasmå grepp, men Umeå har fina problem de också. jag ska helt enkelt vara nöjd(om det bara inte hade varit hundra meter djup snö och -273 grader kallt ute.) Snart är det vår.
Första dagen var vi till Mellby och Utby. Fina problem vi klättrade på var Mobsters ss 6C i mellby(se film nedan) och Kermit 6C i Utby. Blocket på vilken Kermit gick hade jag sett tidigare på film(swedish meatballs) så det kändes nästan lite stort att få klättra på samma block som TV-kändisar.
Dagen efter drog vi ut till Hönö. Det var kallt. -7 och blåst. Men vi stod ut och hittade ett problem i lä Mr Bricolage 7A. Ett mycket trevligt problem med två hälkrokar. Jag satte alla flytt men var för svag för att länka ihop. Klättrade även en trevlig krymparhistoria Olas Ätstörningar 6C. Det finns mycket trevligt på Hönö. Jonas och Herman gjorde dessutom en förmodad första uppstigning då det var ett problem som i vanliga fall ligger mitt i en sjö, med landningen rakt ner i vattnet, men sjön var täck med is och höll att landa på.
Göteborg är ju en erkänt bra klätterstad. Nu har jag visserligen bara sett tre av bulderområderna i GBG (visserligen de mest omfångsrika) och under dessa förutsättningar(det vill säga att jag bara besökt dessa tre områden) så vill jag göra gällande att Umeå inte är så mycket sämre bulderstad än GBG(ett litet förbehåll gäller dock, och det är att Skravel 1 räknas in i Umeås armada av områden(ytterligare en parantes måste tilläggas(förövrigt den fjärde i detta stycke) som trycker på att jag visserligen bara hann småsmutta lite på skravel 1 innan förbudsmanteln lades över området, men jag hann känna av potentialen som emanerar ur detta nu förbjudna område.). Vad är min poäng? Göteborg har många trevliga problem, kanske framförallt Hönö, trots att allt är krympasmå grepp, men Umeå har fina problem de också. jag ska helt enkelt vara nöjd(om det bara inte hade varit hundra meter djup snö och -273 grader kallt ute.) Snart är det vår.
måndag 4 januari 2010
mål 2010
2010 ska ge:
1. Solar Plexus 7b+, Sjöända Västervik, 25m lång, svagt överhängande. Jag har flera gånger lyft blicken(med hakan nere vid knäna) mot denna minst sagt imponerande skapelse. Den är så fruktansvärd i sitt intryck att jag aldrig ens vågat försöka. I år ska den klättras.
2. Jag ska buldra någon annanstans än i Håkmark. Det verkar som att det finns fina problem på andra områden också.
3. Björnkram 7A+ i Skravelsjö. Har haft en taffligt försök en regnig novemberdag. Den känns och framförallt ser läcker ut.
4. Kuben. Den enda bultade leden i Nybroskogarna som det aldrig har blivit att jag försökt på. I sommar ska jag ta denna överhängande dunderspricka.
nåja det var allt.
1. Solar Plexus 7b+, Sjöända Västervik, 25m lång, svagt överhängande. Jag har flera gånger lyft blicken(med hakan nere vid knäna) mot denna minst sagt imponerande skapelse. Den är så fruktansvärd i sitt intryck att jag aldrig ens vågat försöka. I år ska den klättras.
2. Jag ska buldra någon annanstans än i Håkmark. Det verkar som att det finns fina problem på andra områden också.
3. Björnkram 7A+ i Skravelsjö. Har haft en taffligt försök en regnig novemberdag. Den känns och framförallt ser läcker ut.
4. Kuben. Den enda bultade leden i Nybroskogarna som det aldrig har blivit att jag försökt på. I sommar ska jag ta denna överhängande dunderspricka.
nåja det var allt.
Summering 2009
Jag hade höga förväntingar på 2009 som klätterår, framförallt för repklättring. Repklättringen blev dock katastrofalt undangömt. Jag hade kört uthållighetsträning hela vintersäsongen, knappt ett boulderpass, så när våren kom stod jag redo att krossa långa pumpleder. Men då solen knackade på dörren så rynkade jag på näsan frågande och handlingsförlamad försvan våren framför mina vältränade armar. Det tog ända till augusti innan jag klippte mina första dubbelkarbiner på allvar. OCh då var pumpträningen långt bort.
Hur kan då detta komma sig? Våren tog liksom bara slut och sommaren är pågrund av knott och värme värdelös för klättring. Men som tur var så tog jag mig några gånger till Västervik i Augusti så att jag i vartfall fick klättra något rep denna säsong. Västervik är desutom helt underbart. Sportklättring som är bättre än någon annanstans jag varit(det säger iof inte så mycket.). Sjöända och Dynestad är helt klart mina favoritområden i repklättring och det är många problem som jag ser fram emot att klara i år.
Ett annat skäl till att jag inte klättrat så mycket rep är att hela hösten har ägnats åt bouldering. Det har varit min första riktigt bouldersäsong. Innan denna säsong hade jag inte bouldrat hårdare än 6c(och det var en lyckoträff jag aldrig lyckades att repetera). Denna säsong har jag helt plötsligt börjat klättra betydligt hårdare. Kanske blev jag under av någon märklig anledning starkare, trots att jag bara körde långsamma traverser, eller så blev jag bara bättre på att nöta. Det var en dag i mitten av april då jag plötsligt upptäckte två saker. 1) Det gick utmärkt att vara ute och bouldra själv vilket gav mig helt nya möjligheter. 2) jag kunde klättra 7A, det var Lunacy has found us som fick ge vika. Det var såklart en fantastisk upplevelse och plötsligt fick jag för mig att jag var världens hårdaste buldrare. Jag fick även skickat the pledge 7A innan sommaren stoppade ner buldringen i sin värmesäck. Tillbaka i Umeå på hösten kunde jag plötsligt klättra urhårt igen. Greven 7B+ fick kapitulera och efter några susande ryggfall även The real Lunacy 7B. Man behöver tydligen inte träna för att bouldra, det räcker att nöta.
Bästa repled 2009:
1. Tower of Power, Sjöända 7b,- en kraftled med 6 dynamiska flytt. Detta är otroligt rolig apklättring.
2. Lugnet före stormen 7a+, TKAK-klippan. - Fick skicka denna vackra led under ett av de få repklättertillfällena i våras. Umeås utan tvekan finaste led(som jag har klättrat)
3. Fenix, Blåberget 6b+, - Topprep, 5grader och genomblöt/rinnande klippa, men så underbart att få klättra rep igen efter en hel höst utan ett enda tillfälle. OCh så trevligt med sprickklättring för mig som inte traddar.
Bästa bulder 2009:
1. The Real Lunacy, Håkmark 7B. En härligt häftig bulder med häl och slop.
2. Lunacy has found us, Håkmark 7A. Gillar inte problemet som så men det var så skönt att få göra det. Att helt otippat visa mig själv att jag faktiskt kunde klättra 7A.
3. Greven, Håkmark 7B+. För att sekvensen är så urbota fin och då jag nu har lärt mig den kan repetera den i oändlighet.
Här en liten film från sjöända på den dynamiska Tower of Power. Klarar den dock inte på detta försök.
Hur kan då detta komma sig? Våren tog liksom bara slut och sommaren är pågrund av knott och värme värdelös för klättring. Men som tur var så tog jag mig några gånger till Västervik i Augusti så att jag i vartfall fick klättra något rep denna säsong. Västervik är desutom helt underbart. Sportklättring som är bättre än någon annanstans jag varit(det säger iof inte så mycket.). Sjöända och Dynestad är helt klart mina favoritområden i repklättring och det är många problem som jag ser fram emot att klara i år.
Ett annat skäl till att jag inte klättrat så mycket rep är att hela hösten har ägnats åt bouldering. Det har varit min första riktigt bouldersäsong. Innan denna säsong hade jag inte bouldrat hårdare än 6c(och det var en lyckoträff jag aldrig lyckades att repetera). Denna säsong har jag helt plötsligt börjat klättra betydligt hårdare. Kanske blev jag under av någon märklig anledning starkare, trots att jag bara körde långsamma traverser, eller så blev jag bara bättre på att nöta. Det var en dag i mitten av april då jag plötsligt upptäckte två saker. 1) Det gick utmärkt att vara ute och bouldra själv vilket gav mig helt nya möjligheter. 2) jag kunde klättra 7A, det var Lunacy has found us som fick ge vika. Det var såklart en fantastisk upplevelse och plötsligt fick jag för mig att jag var världens hårdaste buldrare. Jag fick även skickat the pledge 7A innan sommaren stoppade ner buldringen i sin värmesäck. Tillbaka i Umeå på hösten kunde jag plötsligt klättra urhårt igen. Greven 7B+ fick kapitulera och efter några susande ryggfall även The real Lunacy 7B. Man behöver tydligen inte träna för att bouldra, det räcker att nöta.
Bästa repled 2009:
1. Tower of Power, Sjöända 7b,- en kraftled med 6 dynamiska flytt. Detta är otroligt rolig apklättring.
2. Lugnet före stormen 7a+, TKAK-klippan. - Fick skicka denna vackra led under ett av de få repklättertillfällena i våras. Umeås utan tvekan finaste led(som jag har klättrat)
3. Fenix, Blåberget 6b+, - Topprep, 5grader och genomblöt/rinnande klippa, men så underbart att få klättra rep igen efter en hel höst utan ett enda tillfälle. OCh så trevligt med sprickklättring för mig som inte traddar.
Bästa bulder 2009:
1. The Real Lunacy, Håkmark 7B. En härligt häftig bulder med häl och slop.
2. Lunacy has found us, Håkmark 7A. Gillar inte problemet som så men det var så skönt att få göra det. Att helt otippat visa mig själv att jag faktiskt kunde klättra 7A.
3. Greven, Håkmark 7B+. För att sekvensen är så urbota fin och då jag nu har lärt mig den kan repetera den i oändlighet.
Här en liten film från sjöända på den dynamiska Tower of Power. Klarar den dock inte på detta försök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)