Har mången gång köttat handen blodig med beta alá Henke. Men köttiga händer är inte roligt och hörde talas om en lite mer sofistikerad variant med hög fot. Mycket trevligare.
Dagens behållning var dock två stycken uttoppningar på Kunoichi. FÖrst Kalle som la sig platt på mage, låg där i 30s innan han samlat sig nog för att kliva upp. (kalle fortsätter alltså sin makalösa sändarparad.).
Sen var det dags för Eje att ta sig an problemet. LIte tidigare på dagen fällde han orden:"äh jag behöver inte testa uttoppningen, kommer jag bara dit så kommer jag aldrig att falla.". Nåväl ni fattar kanske vad som komma skall. Utan problem tog han sig förbi slabbarna men sen började det stånkas och stönas och testas hit och dit för att till sist dra i backen.
Dessa två sälar på toppen hade varit högkvalitativ vällust om det bara fastnat på film men tyvärr, bandet hade utan att meddela rullat klart.
Roligt var det iaf.
Jag fortsätter min exposé i hur man kan göra långfilm med kortmaterial. Denna presenterar jag extrem slowmotion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så läcker enbenslandning, länge leve slow motion! Blir lite sugen på att testa det ser ju alltid så lätt ut på film...är nog dumt att skava bort den dyrbara huden dock. Nu ska jag packa den stora klätterväskan och visualisera tills vi ses!
SvaraRadera