Umeås finaste sten

En fortsättning på min otroligt spännande (på gränsen till gastkramande) tillbakablick på klätteråret fortsätter med Umeås finaste sten:

Jag tar mig friheten att kora Umeås finaste sten (detta är inte bara våghalsigt utan på gränsen till övermodigt då jag inte har besökt och ännu mindre klättrat några andra stenar än de som ligger i Håkmark och Skravel 2, men jag gör det ivartfall). Vinnaren är : Stora Stenen. Stora Stenen är som namnet implikerar en väldigt imponerande skapelse som balanserar, inte helt olikt ett ägg med spetsen neråt, i det stolta och underbara Håkmark. Håkmark är i sig ett fantastiskt ställe. Nära Umeå, ingen inmarch, snälla landningar och vackra problem. Och stoltast av dem alla är som ovan beskrivet den Stora Stenen.

På denna mäktiga stenriddare förser oss klättrare tre problem att lösa:

Lunacy has found us kan liknas vid Lilla Bocken Bruse. Det är ett trevligt dynoproblem(inte dyno-ta-i-så-du-brister, utan du-klarar-det-om-du-är-lite-teknisk-dyno) som är fint men bara får vara med i sagan för att det finns två större bockar Bruse. Graden är 7A och det enklaste av problemen på stenen.



MellanBocken Bruse är Insanity även den 7A till graden men aningen svårare än sin lillebror Lunacy has found us. Mellanbrodern äger en helt annan komplexitet än sin lillebror och det initiala dynamiska flyttet(som även detta är av den tekniska typen) följs snabbt upp av ett känsligt korsflytt och innan man är förbi krucks-serien så ska några högst obetydliga fotbgrepp smöras. Dess enda aber är en aningen märklig utestlutning. Rampen till höger får inte användas. Detta betyder egentligen inget för svårighetsgraden (när det gäller fotplacering), men det blir lite ologiskt. För att tre bröder ska vara tre och inte en så kanske det behövs sådana uteslutningar och då välkomnar jag den med öppna armar.



Le grande finale är den sagolika (jag är lite osäker om ”sagolik” är rätt ord. Kanske vore ”den kraftfulla” bättre, eller vad sägs om ”den mäktiga”, ja mäktig är den onekligen men kanske passar det ändå bättre med ”den fulländade”, nej nu tror jag nog att jag tar i lite väl mycket, eller?.) The Real Lunacy. Denna äldsta bocken Bruse är just vad man förväntar sig av en storebror: Kroppstung och exponerad, känslig och i samma andetag kraftfull. Härligheten börjar med tre handflator och en häl i huvudhöjd. Behöver jag säga mer. Nej… Eller jo jag behöver nog ändå lägga till: I egenskap av inskränkt och snävt seende Håkmarksälskare så utser jag The Real Lunacy till Umeås finaste problem.



I nästa djuplodade inlägg tänker jag, som en direkt uppföljare till detta inlägg, ta mig an Slagskeppstenen på balkongen..